Baklava the savior

20151010_085023När man bokar en flight till en ny destination tjänar man på att söka lite källfakta om platsen man ska besöka. Jag har läst om resande som har hamnat helt fel pågrund av att de inte haft koll på stavning med mera på resmålet och hamnat i exempelvis ett bad paradis med skidutrustning i finaste dunjackan.

Nu är min erfarenhet inte likt ovan men man tjänar helt klart på att ta de där extra 5 minuterna på sig och kolla upp destination, flygplatser, eventuella rutter med mera, för när man väl står där känns det det rätt snopet faktiskt.

Ta min senaste resa som jag fortfarande befinner mig på, tillsammans med en hel drös av vinälskare på vackra Sicilien. Där sitter jag hemma med gott om tid och bokar resa och anser mig själv vara rätt resvan, kan jag tro men det är väl så när man slappnar av så är det då det händer, rätt resmål, check, rätt flygplats, noop!

Det är så enkelt att göra rätt men så lätt att göra fel, inte minst om man betänker histien ovan med de stackars ski bumpsen som raskt får byta valla mot Hawaiin tropic sun balm. Mellanlandade i Istanbul och det kan jag intyga, det är ett mäktigt språk, man förstår ingenting utan iakttar den gränslösa massan av olika nationaliteter som passerar The gate to asia.

Köper en ask Baklava som en gåva till någon som jag inte träffat än men man kan ju aldrig komma tomhänt oavsett, det hade ju varit helt otänkbart för en vän av ordning. Så paketet med 500g Baklava med honung och pistagenötter placeras i handbagaget för vidare transport till ett för mig nytt och okänt Sicilien. Kanske kunde jag ha anat att något kunde vara fel med tanke på att jag var en av få européer på flighten som mest bestod av Japaner med munskydd, vilket kändes nästan som om jag var på vårdcentralen eller med i ett avsnitt av The living dead.

Väl landade i Catania i sydost av Sicilien uteblev ankomstkomitten då det efter ett tag gick upp för mig I  was alone, och överallt dessa Michael Jackson kopior och det enda som saknades var Bubbles i sin transparenta kokong likt Seinfields, The Bubble boy.

Snart gick det upp verkligen upp för mig, jag befann mig hela 35 mil från min destination och det var så pass långt så att de t.o.m gick inrikesflyg till mitt mål Marsala. Mot taxistolpen styrde jag min lilla trollet som var full av vin och till och med hjulen kändes nu trötta, de som varit så lättsamma i Istanbul och som lett mig så rätt till gaten mot Sicilien. Men det är klart hur mycket strunt ska man behöva ta, fastän de bara var hjul.

370€ sa taxan till Marsala,jag var en sån idiot tänkte jag, hur fan kunde jag hamna här. Det var bara att ställa sig i busskur,  1 timma 40 minuter senare satt jag ihopkurad på en lokalbuss med destination Palermo. Kanske inte det bästa att vara lost med fickan full av pistoler i Cosa Nostras hemtrakter täkter jag när jag susade fram på serpentinvägar längs med bergsidorna som stack upp lite varstans med berget på ena sidan och stupet på den andra och i varje kurva som bussen tog på två hjul med skrikande bromsar hördes tutan som en varning att kom inte för nära för då är det kört. Det påminde mer om en resa i Anderna än en utpost mer nära Afrika än Europa. Men vad gör man när det hettar till, jo lutar sig följsamt bakåt och hoppas att chauffören inte bråkat med frugan innan han gick på sitt pass, sluter ögonen och somnar och drömmer om Jakten på den försvunna juvelen med Mikael Douglas och Kathleen Turner.

Väl långt framme i storyn vaknar till av att min granne försöker gå över mig då jag inte gjort några försök att vakna vid första försöket. Jag lägger till ett skevt leende och inser att vi redan är i en förstad till Palermo och det påminner om vilket miljonprogram som helst fast här är majoriteten av alla boende arbetslösa tänker jag när jag plötsligt uppfattar att grannen på sättet bredvid försöker uppskatta mig om jag är ett lovligt byte eller ej och plötsligt häver jag mig så stor som jag någonsin kan, möter hans blick och ler lite skevt, här får jag tänka snabbt tänker och inte spela byte innan han med ett brett leende säger buon giorno, brett refererande till att jag öppnade ögonen.

Lätt nyanserad inser jag att jag nog sett för många gangster filmer typ i gonna give you a offer you cant resist med kosmetikbollar uppkörda i käften vilket skulle få vem som helst att väsa fram orden i lagom maklig takt. Palermo busstation ser ut som vilken busstation som helst och oförskämt billigt löser jagbiljetten till Marsala för lite med än 14€, ett klipp kan jag konstatera när jag sitter på bussen ruskigt medveten om att jag har fått uppleva någon extra bara för att jag tog fel flygplats och hamnade ca 40 mil ur riktning.

Embarkerar hotellet got och väl efter 7 på kvällen, nära nog 12 timmar efter jag landade på Sicilien, ibland blir det fel men det blev ett bra avslut på dagen ensam sittandes på en lokal taverna med spaghetti Siciliana och ett lokalt rödvin på flaska som slank ned utan problem. Sittandes invid den tysta promenaden össer regnet ned och jag inser att utan den honungs coatade Baklavan hade denna resa nog kunnat sluta helt annorlunda då jag tömmer den sista biten av härlig pistage Baklava innan asken glider ned i papperspellen.

Det vilar något ledsamt över en tom flygplats!

Jag har nog sällan funderat över hur ledsamt en flygplats kan vara utan sorlet och springet mellan den ena flighten till den andra. Framförallt när man har den andra gaten på andra sidan flygplatsen. För man kan ju ibland undra hur de har fått ihop de anslutande flygen för det är antingen 35 minuter mellan flighterna eller flera timmar… man kan ju undra? Det är som om en nybörjare inom Soduko har fått fritt spelrum att spela yatzy med avgångarna och så hamnar de där igen, vi taxar in  på gate 6 och mitt anslutande flyg avgår från gate 71 och det är samma flygbolag, hur tänkte de nu då… inte nog med det så hade jag bokat denna flight med en kvarts säkerhetsmarginal men pågrund av sena passagerare så var det som vanligt 25 minuter innan nästa skulle avgå.

Jag kanske är ute och cyklar men nog skulle det väl vara möjligt med en dryg timmas uppehåll mellan flighterna men det förekommer då nästan aldrig och man kan ju undra vad det beror på och att det alltid ska schabla med anslutande. Kan det vara så att flygbolagen är i händerna på vår vän dygnsvilan eller ännu värre att syret är begränsat ombord, jag kan faktiskt tro på det senare då det ibland har känts som att jag har andats genom ett sugrör ombord på en del kärror. Min läkare slog dock hål på den myten snabbt och effektivt med att förklara för mig att inga sugrör i världen skulle hjälpa den dagen det dök upp för honom att jag hade kol, skål sa jag och muttrade högt för mig själv att det nu nog fick vara slut med att jaga flygplan.

Det är därför jag sitter här nu, ensam på en öde flygplats likt en ensam sate i en Stephen King film, tror till och med att jag sett filmen. Jag tror att det är lika tråkigt i ett öde köpcenter, för det är det, det påminner om. Tänk dig att vara ensam på NK:s herravdelning och det enda sällskap du har är en skyltdocka iklädd size perfect med det senaste herrmodet från Milano, nej du jag har fått nog av ledsna flygplatser från nu och framöver ska jag och mina två sugrör till lungor utmana varje spår av frequent fler programe.

/Cheers

Om dessa annonser

Ibland kan några av dina besökare se en annons här.

Tell me more | Stäng detta meddelande

Inläggsnavigering

La Degustation Bohême Bourgeoise Prag 2.0

La Degustation Bohême Bourgeoise Prag 2.0

May 28, 2015

Så var det då dags, timmen var slagen då vi promenerade längs med floden, tre hungriga och i kostym klädda förväntansfulla unga herrar. Vi hade bestämt oss att ta en fördrink ute någonstans, innan vi gick in totalt för uppgiften och det var gott och väl 20 grader varmt i luften.

Hur skulle det bli, vad skulle vi uppleva och skulle gårdagens besök på Bellevue slås med hästlängder eller skulle vi konstatera efteråt att Bellevue var det bästa alternativet för gom och plånbok.

Vi bubblade av tankar när vi satte oss på en uteservering nära kruttornet och satt tysta en stund för att komplentera.

De förväntansfulla Herr Gul, Herr Blå och Herr Grön sitter och räknar ned på uteserveringen och i förhållande till sin omgivning är de en aningens mer uppklädda, men ”If you go to Rome, you do as the Romans do”.

På väg till middagen passerade vi världens minsta uteservering… undrar hur beläggningen var?

La Degustation Bohême Bourgeoise är en av två enstjärninga krogar i Prag och så här skriver Guide Michelin om krogen i sin bedömning.

”Intimate, L-shaped restaurant in a historic building, with an elegant, dark wood interior and an open kitchen. Two tasting menus of 6 or 11 courses of modern European dishes and interpretations of Czech cuisine; cooking is technically exact, innovative and flavourful. Charming, professional service”

Menu: 2150CZK- 3150CZK A particularly interesting wine list

Address : Haštalská 18 110 00 Praha

Phone : +420222311234

Website : www.ladegustation.cz

Då var det äntligen dax, nästan på minuten öppnade vi dörren och klev in i något som såg ut som en bar med några bord på sidan, här kan det väl ändå inte vara hann jag tänka.

Jag överdriver inte om jag säger att från den stund som vi öppnade dörren och klev in i deras värld var vi sublimt omhändertagna för kvällen. Den här recensionen kommer inte handla om en beskrivning av service för jag kan inte ta det ordet i min mun när jag beskriver denna känsla. Utan det handlar mer om värdskap än något annat, vi blev sedda men inte avklädda och med en synnerligen skärpt fingertopskänsla fick vi en lektion i hur man man skapar en hockeyfemma.

Där var Viktor Tichonov, där var backarna Fetisov, Kasatonov och kedjan Larionov, Krutov och Makarov och i målet den legendariska Tretiak. Likt en ballet på Bolsjojteatern dirigerade Tichonov mjukt handlingen som pågick under tre välregisserade akter.

Det var en känsla av hemma hos och en känsla som jag aldrig tidigare upplevt på någon restaurang, vi blev helt uppslukade. Detta var fokus, extremt snabba handlag mötte oss hela tiden och ofta kändes det som om de visste vad vi ville eller behövde innan vi själva hunnit tänka det.

I snabb följd fick vi tre olika amuser, innan vi till och med bestämt oss för vad vi önskade ur denna mosaik av möjligheter.

amuse-bouche = liten smakretare

Fermenterad rädisa, kändes mest bara konstigt tyckte jag

 Fantastiskt bröd, potatis och oj, det var så mycket

Här var det någonting emellan… men minns inte vad, men kul var det

Vi började med varsin vodka martini och självklart på rysk vodka då det är den renaste formen när det gäller smak som finns enligt mig, medans Absolut vodka mer handlar om branding än något annat.

Den kom, den såg och den slank ner och lämnande efter sig en hunger efter mer smak och lite mer upplevelse.

Menyn presenterades för oss i tre svarta kuvert, La Degustation Du Chef, totalt 11 rätter med utvalda viner blev det, en avsmakningsmeny, jo jag tackar jag.

Under föreställningen så utmanades så väl vi själva som sommelieren för kvällen inför våra frågor och vår utmaning blev att blindprova vin utanför menyn, med spridda resultat som följd. Det som var kul och intressant var att ju mer frågor vi ställde desto mer fokus fick vi och då kan jag villigt erkänna att den redan var på topp när vi klev in genom dörren.

Det som skiljer fredagens trevliga middag på restaurang Bellevue och upplevelsen på La Degustation är helt enkelt utryckt värdskapet, något som är viktigt i all verksamhet men kanske är än viktigare inom hotell och restaurangbranschen.

Likt en föreställning i tre akter på La Degustation var steget till Bellevue mycket stort, det saknades detaljer och språkkunskap och det blev ingen föreställning som under lördagskvällen och tittar jag i backspegeln så har Bellevue som aspirerande stjärnkrog, en mycket lång väg kvar att gå för att överhuvudtaget kunna kvala in till VM. Missförstå mig nu gärna rätt, servicen deras, för det var service vi fick var bra, men det sublima uteblev dessvärre.

Men rätt ska vara rätt, då jag tycker att presentationen av maträtterna var mycket vackrare upplagda på Bellevue än på La Degustation där det mer handlade om smaker och komponenter likväl som värdskap. Kokar vi då ned det hela till en formel bestående av dessa komponenter, så är La Degustation än en mer bestående och större upplevelse och den dröjer sig kvar likt en studie i perfektion.

LA DEGUSTATION DU CHEF

The Czech menu is extended with courses inspired by chef Oldřich Sahajdák. It specializes in modern cooking techniques and new trends.

first

trout, egg, dill, buttermilk

cuvée chardonnay & pinot 2013 – jaromír gala

cucumber, gooseberries

Poäng: 4 av 5 möjliga

second

foie gras, pistachio nuts

tokaji aszú 2005 – oremus

apple, elderflower

Poäng: 4,5 av 5 möjliga

third

třeboň catfish, yeast, kohlrabi

pálava 2010 – sonberk

white cabbage, carrot

Poäng: 5 av 5 möjliga

fourth

leek, pear, lard

grauburgunder 2013 – petri

jerusalem artichoke

Poäng: 4 av 5 möjliga

fifth

hostín asparagus, green peas, hollandaise sauce

ryzlink rýnský 2014 – milan sůkal
onion, pear

Poäng: 4,5 av 5 möjliga

sixth

štěpánovsko chicken, semolina purée, corn, horseradish

chassagne montrachet 2012 – philippe colin

sweet potatoes

 Poäng: 4 av 5 möjliga

seventh

škubánky, poppy seeds, prague ham

hibernal 2013 – petr kočařík

leek, apple

Poäng: 4 av 5 möjliga

eighth

beef entrecote, cabbage, celery, walnuts

blanc tradition 2007 – château d’arlay

celery, apple

 Poäng: 4,5 av 5 möjliga

ninth

mnetěš pigeon, beetroot, juniper

apri pinot noir 2011 – trávníček & kořínek

sour cherries

Det här kortet saknas tyvärr

tenth

calf sweetbreads, quinea hen egg, mushrooms

barolo riserva 2007 – franco conterno

walnuts, apple

Poäng 4,5 av 5 möjliga

eleventh

olomoucké tvarůžky, caraway seeds

dark beer – matuška

red currant

or

potatoes, hazelnuts, defrutum, raspberries

brachetto d’acqui 2014 – braida

grape juice soda

 Poäng 4,5 av 5 möjliga

ERIKS VINBAR

Då var det så dags igen för ett strandhugg och denna gång på Eriks Vinbar som ligger längst till vänster om entrén till Gondolen i gatuplan. Tar man sig in bakom dörrarna öppnar sig en sparsmakad lokal med vinet i fokus där kvällens viner är förnämligt centralt placererade i lokalen så att nyfikna konnesörer och andra intresserade själva kan titta närmare på flaskorna och göra sig en bedömning av vad som är speciellt  för kvällen samt även för veckan i vissa fall.

Personligen tror jag att det skapar ett merintresse för vinerna i stort och garanterat leder till mer avslut för krogen men på Vinbaren så leder detta ofta till mer än bara merförsäljning.

Vid vårt besök pågår det för fullt uppmuntrande samtal kring vinet då personalen är mycket kunniga och gärna rekomenderar något utifrån kvällens reportoar, sett utifrån smak och tycke om man nu skulle känna sig lite ambivalent för stunden. Som god gäst finner man sällan något fel på rekomendationen så det är lätt att stegra smakupplevelserna till en högre nivå och prova sig igenom några viner till under besöket.

Skulle man önska en lite mer organiserad provning så går även det bra till och med blint baserad på olika paket a 3 x 5cl antingen vitt eller rött eller så nöjer du dig med att prova lite olika druvor. En rolig idè för de sällskap som är roade av vin och dess olika nyanser och personalen är mer än villiga att bistå med tankegångar under provningens gång.

KVÄLLENS VINPROVNINGAR

TRE VITA DRUVOR 3 x 5 cl 180: –

Riesling

Albariño

Chardonnay

TRE RÖDA DRUVOR 3 x 5 cl 180: –

Pinot Noir

Tempranillo

Nebbiolo

KVÄLLENS BLINDA VITA PROVNING 3 x 5 cl 180: –

?

?

?

KVÄLLENS BLINDA RÖDA PROVNING 3 x 5 cl 180: –

?

?

?

Jämfört med andra vinbarer i närheten så är den här lokalen lite mer ononym och undanskymd än de mer namnkunniga i närområdet vilket borgar för att det sällan är fullt i lokalen, vilket gör att det är lätt att slinka in efter jobbet då detta är en pärla till vinbar.

Det är lätt att fastna i drycker när man kommer igång men glöm för all del inte bort att äta då det ger oanade upplevelser när kombination mat och dryck tumlas runt i gomseglet. De har en barmeny som fungerar väl med inriktningen och kom ihåg att fråga vad som är ”dagens husman” då den inte står i menyn. Den håller hög klass och kostar inte mer än en dryg hundring och det är ofta ett mycket bra val.

Vid ett av våra tidigare besök var dagens husman en mjäll halstrad torskrygg med rödvinssky och det var en mycket sublim upplevelse för en hundralapp och en selma.

Det jag gillar nästan mest med Vinbaren är att det inte är någon direkt hipfaktor på stället jämfört med sina kusiner i närheten, det är ett slink in ställe med underbar personal, kunnande och en upplevelse för alla sinnen.

Så nästa gång ta och undvik hissen till Gondolen och upplev en ”cookalong” i vinvärlden med gäster och personal och jag lovar att det enda du kommer att få uppleva är en minnesvärd stund samt att hålen i plånboken förblir få.

” Gott vin är aldrig för dyrt.

Det är bara de dåliga vinerna

som kostar för mycket ”

Bon apetit

Adress: Stadsgården 6

Löfbergs nya flaggskepp i Stockholm

Löfbergs Värmländska kaffekultur intar Stockholm.

Jag fick i veckan en snygg inblick i gamla Svenska kaffeanor när jag besökte Löfbergs nya Flaggskepp på Kungsgatan 3  i Stockholm, ett halvt stenkast ifrån Stureplan. Med sina rötter i Värmland och med endast ett tidigare kafé i Karlstad bryter de nu ny mark i huvudstaden låter Leif Sjöblom, marknadschef på Löfbergs mig veta. Vi sitter precis vid entréen med Stockholms pulserande liv utanför fönstren över en kopp kaffe medans lokalen fylls upp av flanerande gäster från närliggande shoppingstråk, samt från kontoren runt Stureplan och runt detta centrala läge.

Löfbergs flaggskepp kommer att ha flera inriktningar på sin verksamhet där kafèt står för den första kontakten med det Värmländska konceptet man som gäst möts av när man stiger in genom dörren.

Förutom att vara ett kaffe så finns det möjlighet att exempelvis lära sig mer om kaffe på deras öppna kaffeprovningar samt kanske närvara på ett kortare seminarium utan kostnad under eventet ”On Stage” som bjuder in spännande föreläsare under tiden som du äter frukost.

Utöver det så finns det möjlighet att boka en Premium upplevelse som ett litet event, eller varför inte utbilda dig till Barista till ett förmånligt pris.

I övrigt erbjuds allt från lyxiga välfyllda frukostbuffèer, catering, luncher samt moderna konferensytor i en snygg och kreativ miljö.

Jag får lite av en Carl Larsson känsla när jag tittar på de vita väggfasta kassetskåpen som sitter utmed sidorna i lokalen, skåp gediget fyllda med Löfbergs kaffehistoria.

Sett utefrån från ett gästperpektiv upplever jag att Löfbergs flaggskepp håller hårt i hatten, när det handlar om matutbud samt kaffekunnande från de Värmländska skogarna. Jag är övertygad om att framtidens gäster kommer att vända sig ifrån de dussinkoncept som tagit över från de traditionella kaffèerna och jag tror att Löfbergs Stockholm intåg i varglyan kan vara början på ett sådant trendbrott. Det enda enda jag kanske kan sakna, är att kunna beställa kaffe på bit, ja ni vet hur farfar drack kaffe på fat med en sockerbit mellan tänderna, jag kommer för alltid minnas hur det lät.

En annan trevlig parameter för ett lyckat kafébesök är att här på Löfbergs Stockholm ingår alltid påtår. Detta i sig kanske ni tycker låter lite fånigt men många med mig kan nog intyga att man blir lite irriterad när man ska betala ytterligare en femma när man redan kanske spenderat en bra slant.

Nej ”FOLKS” vi har nog inte sett det sista av Löfbergs i Stockholm så vi säger helt enkelt på återseende till den Värmländska gästfriheten.

Löfbergs kaffekultur har kommit till Stockholm för att stanna.

Adress:

Löfbergs Stockholm
Kungsgatan 3
111 43 Stockholm

Telefon 08 – 445 56 60

lofbergs.stockholm@lofbergs.se
www.facebook.com/lofbergsstockholm

Gnocchi & Tomato Sauce – Comfort food

Today, when the sun is hiding high above the clouds, we will do some ”comfort food”, food that warm you up a little bit extra when the weather hasn’t yet decided if it’s winter or spring.

We’ll make a tomato sauce just the way I was trained to do on the first service that I had as a cook and it was at an Italian restaurant in Stockholm city.

So what distinguishes an Italian tomato sauce from, for example, the German is that in the southern variant we use fresh tomatoes, whilst the German version only uses tomato paste and pieces of smoked pancetta, water and spices to get a pure tomato sauce. Now I know that many of you may raise an eyebrow or two and say, we do not and it´s quite ok, but this was the basic Italian recipe I learned, so help yourselves as you want.

As a curiosity I add the ingredients of the German version as well so you can of course choose for yourself.

German tomato sauce

What you need:

Smoked pancetta in cubes                                                                                                                               Tomato paste                                                                                                                                                       Onion                                                                                                                                                                     Flour                                                                                                                                                                       Water                                                                                                                                                                     Salt & Pepper

Italian tomato sauce

Recipe for 4 people:

Ripe red tomatoes 1kg                                                                                                                                       Red onion 2pc of medium size (shallot is also good to use when both varieties of onions are sweeter than its larger yellow cousin                                                                                                           Garlic cloves 3pc                                                                                                                                                 Water 100 ml                                                                                                                                                       Basil a handful of leaves                                                                                                                                   Olive oil 50 ml                                                                                                                                                   Salt & Pepper

How to do it:

Put a large pot on the stove and turn on the plate on a bit higher than medium heat.  Put some salt into the water                                                                                                                                 Take a tomato and make a cross cut in the bottom of the tomato and also at the top and be aware that the cuts should be as fit so that the skin will be tinkering itself when the tomatoes boil on the stove

When the tomatoes have boiled for like 2 minutes you can see how the skin of the tomatoes loses up itself.                                                                                                                               Rinse them in cold water in a colander so you can remove the skin

Take a sharp knife and cut the tomatoes in half and cut away the tough string in the middle of the tomato, then cut it into smaller pieces.                                                                           Finely chop the onion and put in a pan on a little higher than medium heat, pour in the olive oil and fry the onion.

Pour in the tomatoes and water, stir with a wooden spoon                                                                 Take a grater and grate the garlic down (you do not peel the garlic) add the grated garlic into the simmering pan                                                                                                                                   Add the basil leaves                                                                                                                                           Reduce down the tomatoes until the pulp is juicy and spice it up with some salt and pepper and stir in 2/3 of the olive oil, seasoning

Cook the gnocchi, or if you prefer another pasta but the gnocchi with tomato sauce, in Italy a Primo, it is heaven and so easy to do

What you need:

Medium potatoes 5pc                                                                                                                                       Eggs 2pc                                                                                                                                                                 Parmesan (grated) half a cup                                                                                                                       Flour 300g                                                                                                                                                           Salt & pepper

How to do it:

Mash (squeeze) the potatoes in a bowl (it should be lukewarm)   Let the potatoes cool down further, put some salt in to it.                                                                                                                       Mix remaining ingredients (eggs, Parmesan cheese, salt & pepper)

Take the flour little by little and add more if necessary (it should be a dough that is released from the bowl and not sticky)                                                                                                       Roll out the dough into finger lengths                                                                                                       Divide the dough into pieces about 2-3cm                                                                                                 Press gently with a fork on top of the gnocchi pillows so the sauce will stuck on the potato pasta                                                                                                                                                                       Let the final product rest on a waxed paper in the refrigerator for a while

Put on a pot of water, add salt, bring to boil and lets cook the ”cushions” little by little, and they are ready when they float up (it goes very fast)

Mix the freshly cooked gnocchi into the tomato sauce, put up nicely on a plate and sprinkle some freshly grated Parmesan over the pasta, open a good bottle of wine (in my case a Barolo Serralunga 2010)

Vanilj och Jordgubbsglass

Till dessert så tänkte jag att vi skulle göra en sats glass, då vi ändå är lite grann i Italien ikväll.

Det här behöver  du:

Grundrecept 4 personer

  • Grädde 5dl

  • Äggulor 5st

  • Socker 1dl

  • Smakgivare, Vaniljstänger 2st (vaniljstänger ger vaniljglass osv)

Så här gör du:

  • Sätt på en kastrull på medelvärme på spisen, häll i grädden

  • Ta vaniljstängerna, skär i mitten längs med hela stjälken

  • Ta ut vaniljfröna ur skidan och häll i dessa i grädden, glöm inte att ta med vaniljstängerna i grädden

  • Låt ljuda, ta sedan upp stängerna och kasta dem

  • Låt grädden svalna

  • Vispa socker och äggulor väl i några minuter tills du har en porös smet (den skirade äggvitan gör jag maränger av)

  • Häll sedan i ägg/socker blandningen i den nu avsvalnade grädden, häll lite i taget och vispa ned resterande äggblandning i grädden

  • Sätt på spisen på medelvärme och vispa medan den blir varmare (du undviker då att ägget i blandningen koagulerar i botten)

  • När blandningen har tjocknat till och du har vispat kontinuerligt sätter du in glassmeten i kylen för lite avsvalning

  • Häll ned smeten i glassmaskinen och ställ timer och frysgrad, sätt den på ca 50-55 minuter

  • Klart, nu är det bara dags att njuta

Exempel på innehåll:

  • Kokos

  • Chokladkrokant med Kinuskikräm

  • Vanilj

  • Jordgubbar

  • Hallon

  • Björnbär

  • Citrusfrukter (passionsfrukt, citron, lime, apelsin)

En kaffe på maten och givetvis blir det då en kopp från Lavazza med tillhörande kaffekokare som ljuder Italienska nationalhymnen när kaffet är klart.

Buon appetito

Creme Brulèe

Det här är en dessert som är så lätt att göra och som är gudomlig i gommen, en dessert helt enkelt som är värd att serveras om och om igen när du känner för något smarrigt eller helt enkelt inte har tid att förbereda så lång tid i förväg.

De här behöver du till 4 portioner

Ugn 170grader

Tid ca 60minuter

  • Vispgrädde 5dl

  • Mjölk 1dl

  • Äggulor 5st

  • Strösocker 3dl

  • Vaniljstång 1st

  • Vatten 0,5dl

  • Rörsocker 0,5dl

Så här gör du:

  • Häll grädden och mjölken i en kastrull och sätt den på medelvärme

  • Dela vaniljstången i två delar, ta en liten skalkniv eller en liten tesked och dra bort fröna längs med skidan så att du får med så mycket som möjligt. Lägg vaniljstång och fröna i gräddmjölken och låt sakta sjuda upp, ta bort vaniljstången och låt svalna av

  • Skira 5st äggulor i en skål och häll i 1dl av sockret (spara äggvitan och gör en vit omelett eller maränger) Vispa äggula och socker poröst och fluffigt, tar ett par minuter

  • Häll nu den uppvispade ”äggröran” i den nu avsvalnande gräddmjölken och vispa ut den jämnt och fint

  • Låt den nu sakta sjuda upp under omrörning

  • Häll nu det resterande sockret i en ren sautuse eller stekpanna och låt sockret smälta på medelvärme och karamellisera sig under omrörning med en träslev. När sockret har smält under omrörning häller du i det varma vattnet i pannan försiktigt i början då den är extremt het, låt småsjuda i en minut samtidigt som du vispar

  • Häll den nu varma karamellen i kokotterna och klä den 3-4 centimeter upp på sidorna

  • Dela nu upp gröddmjölken i de 4 kokotterna

  • Sätt kokotterna i en ugnsäker form och fyll upp vatten i formen till hälften på kokotterna och sätt in den i den nu varma ugnen, slappna nu av och ta en kaffe

  • Efter ca 30 minuter, när äggstanningen har börjat sätta sig går det bra att sänka värmen till ca 150 grader om du tycker att ytan börjar bli för brun för din smak

  • Efter ca 35-40 minuter ska brulèen nu vara klar att tas ut från ugnen

  • Låt den svalna av

  • Häll nu lite strörörsocker i respektive brulée form och bränn av med en brännare så att du får ett riktigt knäckigt lock

  • Servera med lite färska jordgubbar

    Njut

Chateau Dorlier EST 1749

Frankrike, Rhone July 19, 2015

Frankrike, Rhone, Chateau Dorlier EST 1749

17 juli och jag tar på mig fleecetröjan när jag stiger ut på den lilla balkongen och undrar vad det är som händer… värmerekord, rekordkyla och nästan innan sommaren ens har hunnit lockat ut en, så känns det som att den är över.

När jag stiger ur Swissairs flight LX 1233 till Geneve veckan innan så ”peakar” värmen på 39,7 grader och känslan jag förnimmer är mer som att stiga av planet i Bangkok än i Geneve när väggen av värme slår emot mig på väg uppemot gaten. Bagaget kommer förvånansvärt fort på bandet och jag slås av att i jämförelse med en del andra länder på kontinenten så är effektiviteten ett signum i den här delen av Europa, vilket får mig att le lite suspekt för mig själv när jag passerar tullen.

Raskt beger vi oss mot Frankrike, passerar lite vägtullar i strålande sol och med närmare 50 grader i ryggen närmar vi oss Rhonedalen och Savoie med den lilla kommunen Serrières-en-Chautagne med ca 1100 invånare utspridda på ett ganska stort område. Huset står kvar som jag minns det, där det stått sedan mitten av 1700 talet, numera med murgrönan likt en slöja täckande stora delar av fastigheten. Grunden är från 1400 och det sägs att kungen av Sardinien likväl över Savojen, Victor Amadeus III tillbringade natten mellan den 22 och 23 augusti 1775 i huset när han var på väg för att besöka Rhone vallarna i Chautagne, vilket kan vara en kul anekdot att berätta för de som är rojalister, eller lojalister som man kanske skulle benämna de idag.

Väl där installerar jag mig snabbt i ett av rummen med separat badrum utan air con och jag motstår den omedelbara driften att öppna fönstren då det endast hade medfört att rummet blivit ännu varmare. Väl kyld låg Champagnen, en Moet & Chandon NV redo och med stora och smakfulla bubblor som rann nerför strupen inväntade jag den varma kvällssolen och till skumpan hade jag ost ”krokar”, Franska i och för sig men ostkrokar likväl där sältan gjorde sitt.

Konstigt kanske en del av er kan tycka, men allt som oftast går det faktiskt bra att bryta såväl mot konventioner och måsten. Det kan till och med vara en ren befrielse att vara lite crazy ibland och blanda lite mindre konservativt än man normalt sett kanske gör.

Kvällens måltid intagen på den lilla bykrogen utan namn och till det en flaska Pinot Noir från bygden… vilket var strålande.

Till den lokala osten, men ack så goda dracks det Gamay i mängd, även den från trakten och sakta sjönk solen ned bakom bergskammen synligt iakttagen från terrassen medan osten kunde ätas med sked. I bakgrunden iakttog jag de lekande små kattungarna som balanserade på muren som löpte längs med tomten.

Till det sena midsommarbordet dukades det upp en aperitif i form av Champagne, Moet & Chandon NV som mer eller mindre fungerar som husvin, ankleverterrin och små korvar med en tuff senap från Dijon, sallader, sillar, lax på olika sätt, Janson, ägg, löjrom, olika såser, korgar med olika bröd, 2 hela kycklingar som trancherades, T-benstek gott och väl 8cm tjock perfekt grillad till 53 grader som skivades i fina smala skivor samt gratänger. De väl kylda nubbarna for med viss hastighet ned för strupen med tillhörande snapsvisor med mig som toastmaster och från terrassen ljöd visor som ”nu tar vi den” och ”helan går” vilket måste ha upplevts som mycket spektakulärt för gästerna då de inte förstod någonting överhuvudtaget av det jag sjöng. Men likväl avrundades sången med ett rungande skål från alla inbjudna när det kryddande brännvinet bets av. Till varmrätten dracks det några flaskor 1998 Domaine Raymond Launay Chaponnieres, Pommard Premier Cru, France från källaren.

Desserterna bestod utav fruktsallad, chokladtårtor och hallontarteletter , desserter kommer ju alltid i tre… till det en skvätt Château d’Yquem 2002.

Dagen innan avfärd mot Wien besöks en liten restaurang som ligger mitt i en rondell och som sänder vibbar av vägkrog långa vägar men ack vad jag bedrog mig.

Smörstekt abborre med fries och tartarsås, green salad, en flaska rosévin Cabernet D´anjou

Den smörstekta abborren var nog det godaste jag ätit på länge, lagom sälta och så mjäll i tonen, var detta pricken över i:et med den sammetslena tartarsåsen med lite sting i. Detta var en matupplevelse något utöver det vanliga fastän det var så enkla råvaror, lokalt fångad fisk, hemgjorda fries och en på minuten underbar gjord tartarsås.

Till det en total överraskning i form av en flaska rosévin från Rhone, Cabernet D´anjou på druvorna Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc som i sin framtoning både var mjuk, len och samtidigt stor i sitt omfång, en strålande rosé jämfört med dussinet på Systembolaget.

Utseende: hallonfärgad med färgskalor mot laxrosa reflektioner ger en härlig lyster i glaset i sommarsolen.                                                        Doft: Toner av röda bär som jordgubbar och röda vinbär, rosor och mot slutet vitpeppartoner med ett subtilt inslag av vitpeppar.                                                                                                              Smak: Det här ett vin som i sin enkelhet signalerar till dig att gärna ta ett glas till och i sitt omfång likt en mätt kallskänka balanseras sötman väl hela vägen mot den fräscha avslutningen.                            Matchning: Passar fint som aperitif eller till melon och skinka, till desserter och med fördel till lite mer kryddade rätter som exempelvis rätter med curry där sötman bryter ned den mer heta sensationen i måltiden till en ganska perfekt ”match”.

Vissa årgångar erbjuder mer generöst med restsocker än de vanliga 10g/l vilket endast ger vinet än mer karaktär i gott sällskap vid sena sommarkvällar.  Den finns att beställa på specialsortimentet för ca 120/fl vilket måste anses vara ett fynd med den upplevelse som flaskan innehåller och du kan med viss reservation spara generösa årgångar i åratal. Med reservation för slutförsäljning så passa på till augusti att köpa på dig några flaskor, för det blir säkert dagar för rosé igen bara vi har lite tålamod, även fast en viss tvekan redan har infunnit sig.

Min vecka lider mot sitt slut och på flighten mot Wien överväger jag eller rättare sagt bestämmer jag mig för att spendera några dagar i Wien, men kommer på att jag redan checkat in bagaget med vin och allt redan till Arlanda, så det får bli nästa gång.

Cheers!

Preparations for next weeks trip to Marsala and Etna in Sicily

Next week gonna be fun, thursday morning I will go on the first leg to Turkey and Istanbul with connecting flight to Trapani in Sicily and stay ther for a week with some # Winelover and food friends. The first three days will be exiting with Marsala wines, sweets, white and reds combined with great foods and with the classic hang out party the 11th of October. In the morning the day after the party the 12th we will be go by chartered bus to Etna for a few days which will end up in a great party the 14th… Stayed tuned #Wine and Foodlovers for marvellous pics and anectdotes the week to come.

Brasserie Björk, Milano

Igår kväll var vi på ”hemma hos middag”… så var i alla fall känslan när vi lämnat restaurant Björk, det Svenska Brasseriet i Milano som öppnade så sent som i november.

Tidigt I planeringen så hägrade ett besök på den ”Svenska” restaurangen Björk under mina numera återkomande besök till Milano. Staden som mer I folkmun är känd som mode och industri- huvudstaden nr 1 I Italien men som med sitt läge I norr även är känd för sina matuppleveler. Det kanske går hand I hand det där med tillväxt och goda restauranger, men jag har då aldrig blivit riktigt besviken på ett riktigt mål mat I regionen.

Den här gången var kanske ambitionen lite lägre och något sparsammare, en Svensk restaurang I Italien, hur kunde den upplevelsen vara? Ska sanningen fram så hade jag gjort lite efterforskningar innan så helt oinsatt var jag inte. Det framkom ganska tydligt på deras hemsida att de hade ett Nordiskt tema för hela sin set-up, men grundtanken var Svensk mat med en överliggande Nordisk inramning. Det fanns Danska smörrebröd, ja ni vet de där små och goda smörgåsarna med varierade pålägg som gjort Danskarna kända över hela världen och som man kan få sig på ett trevlig værtshus I Danmark eller för den delen på vilken liten filial som helst om man besökte vår Nordiska granne, men nog om detta.

Efter att ha ringt restaurangen faktiskt  så sent som samma dag fick vi en ”slot” tid mellan 19.00 och 21.00… vi skulle sitta på timme, ett begrep som betyder att man får ett bord innan de andra gästerna kommer och kör ut en och framför mig såg jag hur vi stressade oss fram mellan rätterna.

Restaurangens läge på Via Panfilo Castaldi nr 20 gjorde oss lite konfunderade, så telefonen och gps:en togs fram, inte kunde kunde väl en Svensk bastion ligga här på en ruffig bakgata, nästan utan lyse och med kebaberier och den lokala indiern som enda grannar, inte något ont menat om dessa men kunde gps:e visa fel. Men helt plötsligt lystes fasaden upp av en liten och anspråkslös skylt, halvt skymd av den lokala indierns ambitioner att ta marknadsandelar. Loggan var finurligt applicerad på den lilla vita ljusskylten med ett upp och ned vänt Ö I restaurangens namn, Bjork.

Dörren till restaurangen var låst utifrån som på en Svenska  juvelerarbutik på fina gatan, så det var bara att ringa på klockan och snällt vänta på att bli insläppta. Välkomnadet var varmt och personligt i en atmosfär som starkt påminde om ett tidstypiskt Svenskt hem med sin ljusa träslag och inredningsdetaljer med typiska svenska dagligvaruprodukter placerade på bokhyllor runt om i rummen, uppenbarligen för försäljning om du skulle få hemlängtan. Vi insåg snart att vi hade haft tur med bordsbeställningen och vi fick höra att det fanns gott om tid att njuta av maten i restaurangchefen, så det fanns ingen anledning enligt honom att stressa. Total gästfrihet och uppmärksamhet är den upplevelse som jag kan beskriva, då inte bara för att vi erbjöds en kall nyöppnad cider i champagneglas perfekt ackompanjerade med ”lagom” stora kanapéer med räkor, majonnäs toppad med löjrom från Kalix naturligtvis och gravad lax med en bit potatis skickligt dolt under laxen. De blev läckert snabbt nedsköljda med den väl kylda cidern som kanske kom hela vägen från Kivik, det enda som saknades var kanske något som bröt de mjälla smakerna, kanske inte en senapsås men något som hade brutit av, men gott var det och det vi kände oss verkligen uppmärksammade något som är extremt viktigt för helhetupplevelsen, inte sant!
 Förrätterna beställdes snabbt in och givetvis en klassisk SOS med 3 olika sorters sill som bestod utav inlagd sill på enbär/senapsill och en ”vegetariskt” marinerad sill enligt den trevliga och avslappnade Svenska servitrisen från Malmö, men jag var inte riktigt säker på den sista.

I väntan på S.O.S så blev vi erbjudna en amuse bouche bestående av Kalix löjrom och rostad lök serverad i ett lite för stort glas och förundrade försökte vi med de bestick vi blivit tilldelade att få upp  de ljuvliga små äggen, med blandat resultat kan jag tillägga.

Sillen kom in tre i rad på en noga anpassad rektangulär vit tallrik och jag slogs av känslan att presentationen hade fått sig ytterligare ett lyft om tallriken inte hade varit enbart vit, för nog slogs de rätt färglösa sillarna för sina liv mot det rätt trista underlaget på den vita tallriken vilket förtog det hela en aning. Till detta serverades det ytterligare varsin tallrik beståendes av en liten burk av glas med varm nykokt potatis samt smör och Västerbottenost som obligatoriska tillbehör. Till detta en välbalanserad korg av bröd med danskt rågbröd, hårt hembakat bröd med en aning kummin och ett vitt något tillintetsägande bröd och rört gott luftigt smör.

Som sig bör till denna anrättning beställdes kylda Svenska drycker in och med en rasande fart kom så väl en kyld Nils Oscar Kalasöl in tillsammans med en välbalanserad ”gumma” med Hallands Fläder snaps samt kolsyrat friskt buteljerat vatten.

Den övergripande upplevelsen med förrätten var trevlig och väntad och det är klart att som Svensk så blev jag nog inte lika hänförd över anrättningen. Som oinvigd kan jag dock lätt föreställa mig att det måste vara rätt exotisk att som Italienare äta både sill och dricka nubbe och Kalasöl eller för den delen något annat på den något klassiska menyn där det fanns såväl Toast Skagen samt Västerbottenpaj med Kalixrom.

Nåväl, efter amuse, S.O.S och den goda ”gumman” serverades vi våra varmrätter beståendes av en mjäll rådjursfile som var så mör så att den bostavligen kunde ätas med sked, tillbehören som bestod utav pumpa både i fast som i puréform med inslag av senapsfrön och nypon var som givna. Denna rätt var kanske lite för mild för mina smaklökar men bron mellan det möra rådjuret och tillbehören fungerade perfekt. Till detta drack vi på rekommendation Björks eget producerade rödvin bestående av 80% Merlot och 20% Sangiovese från deras egna vingård i Toscana vid gränsen till Chianti regionen … den var strålande!

Köket leds av den svenska kökschefen Rebecka som tog sig tid att komma ut och prata med oss en liten stund där hon förklarade sin matfilosofi där det framgick tydligt att hon inte kompromissade med ursprungsmärkningen hos de Svenska importerade råvarorna.  Upplevelsen bestod uti vetskapen om detta ursprung och inte ens den goda rådjursfilen undkom denna filosofi.

Hitintills hade detta hade varit en sublim upplevelse och avslutningen gick i samma led med en klassisk hemlagad vaniljglass och kanske den mest Svenska smaken som finns, nämligen hjortron, denna gång varma och sensuellt hällda över den goda vaniljglassen, jag kan bara säga … Mmm.

Väl utfordrade och exceptionellt nöjda lämnade vi Björk Brasserie och gick in i den Milanesiska natten letandes efter nya intryck med det färska minnet av vår upplevelse väl förvisade om att detta inte var vare sig vårt eller andra Italienares besök på denna goda representant för det klassiska Svenska och skandinaviska köket …

Bra gjort alla och nästa gång kanske vi ses i Aosta.