När man bokar en flight till en ny destination tjänar man på att söka lite källfakta om platsen man ska besöka. Jag har läst om resande som har hamnat helt fel pågrund av att de inte haft koll på stavning med mera på resmålet och hamnat i exempelvis ett bad paradis med skidutrustning i finaste dunjackan.

Nu är min erfarenhet inte likt ovan men man tjänar helt klart på att ta de där extra 5 minuterna på sig och kolla upp destination, flygplatser, eventuella rutter med mera, för när man väl står där känns det det rätt snopet faktiskt.

Ta min senaste resa som jag fortfarande befinner mig på, tillsammans med en hel drös av vinälskare på vackra Sicilien. Där sitter jag hemma med gott om tid och bokar resa och anser mig själv vara rätt resvan, kan jag tro men det är väl så när man slappnar av så är det då det händer, rätt resmål, check, rätt flygplats, noop!

Det är så enkelt att göra rätt men så lätt att göra fel, inte minst om man betänker histien ovan med de stackars ski bumpsen som raskt får byta valla mot Hawaiin tropic sun balm. Mellanlandade i Istanbul och det kan jag intyga, det är ett mäktigt språk, man förstår ingenting utan iakttar den gränslösa massan av olika nationaliteter som passerar The gate to asia.

Köper en ask Baklava som en gåva till någon som jag inte träffat än men man kan ju aldrig komma tomhänt oavsett, det hade ju varit helt otänkbart för en vän av ordning. Så paketet med 500g Baklava med honung och pistagenötter placeras i handbagaget för vidare transport till ett för mig nytt och okänt Sicilien. Kanske kunde jag ha anat att något kunde vara fel med tanke på att jag var en av få européer på flighten som mest bestod av Japaner med munskydd, vilket kändes nästan som om jag var på vårdcentralen eller med i ett avsnitt av The living dead.

Väl landade i Catania i sydost av Sicilien uteblev ankomstkomitten då det efter ett tag gick upp för mig I  was alone, och överallt dessa Michael Jackson kopior och det enda som saknades var Bubbles i sin transparenta kokong likt Seinfields, The Bubble boy.

Snart gick det upp verkligen upp för mig, jag befann mig hela 35 mil från min destination och det var så pass långt så att de t.o.m gick inrikesflyg till mitt mål Marsala. Mot taxistolpen styrde jag min lilla trollet som var full av vin och till och med hjulen kändes nu trötta, de som varit så lättsamma i Istanbul och som lett mig så rätt till gaten mot Sicilien. Men det är klart hur mycket strunt ska man behöva ta, fastän de bara var hjul.

370€ sa taxan till Marsala,jag var en sån idiot tänkte jag, hur fan kunde jag hamna här. Det var bara att ställa sig i busskur,  1 timma 40 minuter senare satt jag ihopkurad på en lokalbuss med destination Palermo. Kanske inte det bästa att vara lost med fickan full av pistoler i Cosa Nostras hemtrakter täkter jag när jag susade fram på serpentinvägar längs med bergsidorna som stack upp lite varstans med berget på ena sidan och stupet på den andra och i varje kurva som bussen tog på två hjul med skrikande bromsar hördes tutan som en varning att kom inte för nära för då är det kört. Det påminde mer om en resa i Anderna än en utpost mer nära Afrika än Europa. Men vad gör man när det hettar till, jo lutar sig följsamt bakåt och hoppas att chauffören inte bråkat med frugan innan han gick på sitt pass, sluter ögonen och somnar och drömmer om Jakten på den försvunna juvelen med Mikael Douglas och Kathleen Turner.

Väl långt framme i storyn vaknar till av att min granne försöker gå över mig då jag inte gjort några försök att vakna vid första försöket. Jag lägger till ett skevt leende och inser att vi redan är i en förstad till Palermo och det påminner om vilket miljonprogram som helst fast här är majoriteten av alla boende arbetslösa tänker jag när jag plötsligt uppfattar att grannen på sättet bredvid försöker uppskatta mig om jag är ett lovligt byte eller ej och plötsligt häver jag mig så stor som jag någonsin kan, möter hans blick och ler lite skevt, här får jag tänka snabbt tänker och inte spela byte innan han med ett brett leende säger buon giorno, brett refererande till att jag öppnade ögonen.

Lätt nyanserad inser jag att jag nog sett för många gangster filmer typ i gonna give you a offer you cant resist med kosmetikbollar uppkörda i käften vilket skulle få vem som helst att väsa fram orden i lagom maklig takt. Palermo busstation ser ut som vilken busstation som helst och oförskämt billigt löser jagbiljetten till Marsala för lite med än 14€, ett klipp kan jag konstatera när jag sitter på bussen ruskigt medveten om att jag har fått uppleva någon extra bara för att jag tog fel flygplats och hamnade ca 40 mil ur riktning.

Embarkerar hotellet got och väl efter 7 på kvällen, nära nog 12 timmar efter jag landade på Sicilien, ibland blir det fel men det blev ett bra avslut på dagen ensam sittandes på en lokal taverna med spaghetti Siciliana och ett lokalt rödvin på flaska som slank ned utan problem. Sittandes invid den tysta promenaden össer regnet ned och jag inser att utan den honungs coatade Baklavan hade denna resa nog kunnat sluta helt annorlunda då jag tömmer den sista biten av härlig pistage Baklava innan asken glider ned i papperspellen.