Själva glassbaren har inte mycket till yta att skryta med, där fyra personer samsas väl bakom disken på den minimala golvytan men det går effektivt till när de skopar glass i mängd och minut bland drygt tjugo olika sorterna med tillhörande sorbeter. Det är nästan komiskt att se den långa kön utanför dörren som mer påminner om en lång kö utanför någon namnkunnig nattklubb kring Stureplan, men denna gång köar alla till samma sak, nämligen glass. Den krämigt lena glassen som man enligt vanligt Italienskt maner äter ur en bägare, i min med smakerna av Cocco, Liquirizia Di Calabria och Mandorla Siciliana.
Så här i efterhand minns jag att jag tänkte att det var små portioner som skopades upp då alla tre smakerna med råge fick plats i den lilla koppen men det var med minutiös kontroll som de använde den lilla ”murar”sleven, det påminde nämligen om en sådan. Det är ett snillrikt knep att använda sig av den lilla sleven som packar glassen tätt mellan smakerna så att det inte uppstår några fickor, vilket gör att glassen isolerar sig självt och då smälter långsammare.
Uteserveringen som är full med folk motsvarar med råge fyra gånger den lilla butiksytan och en dag som denna med sina dryga 25 grader i gassande sol är serveringen välfylld med barnfamiljer, hantverkare och lokalt boende gäster sittandes längs med vita långbord. Jag lyckas med nöd och näppe att hitta en plats vid ett bord som visar sig bestå av redan två olika sällskap och med ens känner jag mig flyttad till Wagamamas första enhet i London i början av nittiotalet där långbordet återerövrades från skolbespisningen till krogen och det fungerar verkligen. Jag vet inte om det beror på glassen eller den gassande solen men folk samtalar med varandra och samsas om den lilla ytan per bord och det är en uppsluppen stämning runt borden och här och var hörs skratt nästan som det var något annat mer stärkande i kopparna än just glass.
Priserna är humana och det framgår klart att det är prima Ekologiska råvaror som används utan tillsatser vilket man kan tycka är självklart men så är det inte alltid. Glass som i grunden bara består av tre enkla ingredienser såsom äggulor, socker samt grädde och varierande smakingredienser, som i mitt fall cocos, lakrits och mandel. Många med mig har säkert förvånats av hur lång innerhållsdeklarationen faktiskt är när vi köper hem glass, men det är nu avslöjat hur enkelt det faktiskt är att göra glassen själv.
När jag bestämmer mig för att gå inser jag att storleken på glassen är ganska väl avvägd då jag får skopa i mig den sista slurken och är det något som jag saknar är det ett tillhörande litet sugrör för att få upp de sista smakerna, men det kanske man kan föreslå?
Precis som i Italien kan man köpa med sig glass hem för att avnjuta i soffan eller som dessert till middagen och det är det flera som gör misstänker jag när jag oartigt över hör mina bordsgrannar. Det finns givetvis alternativ till Scarfó men den här glassbaren är verkligen värd en omväg och utflykt för att mätta både unga och äldres smaklökar.
Kön är fortfarande oförskämt lång när jag tar steget ned på gatan som om jag lämnade ett ankommande fartyg på strömkajen. Med en behaglig svansföring promenerar jag de få metrarna ned till Nockebybanan och nöjd som en filbunke far jag mellan de prunkande träden med slutdestination Alvik och jag funderar redan på när jag kan finna en anledning till att besöka Scarfó igen.
Arrivederci e buon appetito…
Gelato Scarfó
Öppettider
Måndag – Fredag: 12:00 – 18:00 Lördag – Söndag: 10:00-18:00
Hur tar man sig dit:
Adress: Ålstensgatan 12, 167 65 Bromma Nockebybanan från Alvik (ca 10 minuter)
www.confessionsbyafoodie.co 