Det är rätt fantastiskt ändå hur en miljö eller doft kan förflytta en hundratals mil från en plats till en annan, men kanske är det nog den bästa resa man kan företa sig, den i fantasin.

Ölandsgatan i mitten på augusti, tidig kväll och sökandet efter en vinbar som inte finns är påbörjad men det vet jag ännu inte där jag går längs med solsidan. Förvirringen är total men tack och lov är gatan kort, kortare än jag minns faktiskt för jag har ju faktiskt bott i trakterna. Men det känns ändå rätt skyndsamt att hitta vin/matbaren då jag avskyr att komma för sent, även fast det enligt många idag verkar vara mer en rättighet att slinka in lite när som helst och helst då efter givet klockslag.

Tur är väl då att Google finns, min och mångas räddare i situationer som denna, så snabbt och resolut åker telefonen fram ur min lilla svarta och det är i detta fall inte en klänning jag menar utan den moderiktiga axelväska som är inköpt på fina gatan i Milano, Italien. Ni som sålde mig denna väska skulle bara veta hur jag tar den i försvar nästan dagligdags, inför retsamma f.d. kollegor och den går numera under flera olika namn vilka jag inte tänker gå in på här och nu. Men uppenbarligen så kan det väcka mindre anstöt hos somliga att uppbära en säck potatis på huvudet, än att bära en accessoar av bättre snitt på Stockholms gator, eller så är det helt enkelt bara så att kommentarerna är onyanserade som de vanligtvis är och mer ett tecken på avund än något annat.  Men det får jag lov att bjuda på dessa dagar av tveksamhet när det gäller att veta om man är en Han, Hon eller en Hen.

Nåja, tillbaka till sökandet och upp flyger telefonen och min bästa vän Google reagerar blixtsnabbt och upplyser mig om att baren ligger i Falun. Falun tänker jag, det hade ju varit trevligt och som de flesta säger är ju inte målet det viktiga utan mer resan dit, men jag slår det ur hågen och söker istället på vinbar/Ölandsgatan och ”voila” så affirmeras en vinbar fram med halva namnet rätt och jag anländer 3 minuter före utsatt tid och mina lungor drar en liten suck av lättnad. Baren vid namn Piccolo Metro ligger nästan precis i hörnan av Götgatan, Ölandsgatan och man hittar lätt dit om man beaktar den lokala ”Seven Eleven” som ligger som ett trevligt inslag i kvarteret.

Utanför tronar fyra enkla bord upp sig varav vårt bord har sett sina bättre dagar, men vi finner lösningen genom en bit bröd som fiskmåsarna missat och pallar upp ena benet, ”så där ja”! Har ni tänkt på hur trevligt det är att träffa sina gamla eller nyfunna vänner. Vänner som vet att uppskatta precis samma saker som du själv och i vårt fall handlar det om mat och dryck med viss risk att uppfattas som lite högdragen för vissa. Kärntruppen består bortsett från mig av två goda vänner som älskar mat och dryck på ett nyanserat sätt, för att äta gott behöver ju vare sig vara dyrt eller pretentiöst utan består mer av en ambition av att undvika de mindre lyckade vattenhålen.

Lokalen i sig är enkel men ombonad och drivs av en Italiensk familj från Sicilien med patriarken Giovanni i spetsen och det är med ett påtagligt välbefinnande som jag kliver in i baren som lika gärna kunde ha legat i Rom eller någon annanstans i Italien. På ytan bestående av ett rum, samsas ett fyrtiotal platser vilka blir upptagna relativt fort när middagsgästerna som tröttnat på Pizzerian bredvid fyller på. Till höger om entrén tronar baren av enklare snitt upp sig och en leende bartender står redo att hjälpa till på en blandning av italienska, engelska samt svenska vilket inte gör något överhuvudtaget, utan jag finner endast detta vara charmigt.

En snabb översyn av vin på glas görs och jag kan tycka att det inte direkt är något som sticker ut, utan de består mest av bordsviner annars så är resten på helflaska. Jag har faktiskt aldrig förstått det där med att inte erbjuda alla viner på glas, då det förmodligen bara skulle generera merförsäljning och nöjdare gäster. Nej, jag vill gärna kunna välja en ”Super Tuscan” eller en Barolo till maten, så fundera på om ni kan göra det lite bättre. För det kanske inte är alla som kan tänka sig att betala från åttahundra kronor och uppåt för en flaska vin, speciellt om man nu vet om att man inte dricker upp en hel flaska. Där kan barmästaren och servisen verkligen öka försäljningen på ett enkelt sätt och samtidigt få en lite mer intressant vinlista.

Ni kanske minns att jag nämnde i början att jag kände det som att jag var tillbaka i Italien och det som hjälpte till den här gången var de kalla tillbehören som serverades i bufféform till aperitivon bestående av diverse kallskuret, ostar, panerad stekt aubergine och picklade grönsaker med mera till var mans förtjusning att avnjuta efter önskemål utan kostnad. I övrigt när det gäller matväg så finns det mesta på menyn som man kan förvänta sig av på en kvarterskrog, prisbilden däremot uppfattar jag nog vara lite i högsta laget på vissa rätter, men kanske ändå inte då det inte finns ett endaste ledigt bord. Sen är det dock så också att kvarteret tillhör de livligare på Södermalm med Götgatan ett kort stenkast därifrån vilket gör att det blir en naturlig selektering av gäster då prisbilden har en dämpande effekt på vissa kundkategorier.

Vi har nu druckit några viner av enklare snitt och går nu över till de lite mer djuplodade sorterna och till detta beställer vi in lite ost vilket fungerar väl. Lite besviken blir jag dock när tre av fyra sorter består av Pecorino fastän det är två olika mognadsgrader på dessa, den fjärde sorten består av en traditionell Parmesan, när det finns så många andra goda ostar i Italien.