Månad: juli 2020

Marinerad fläskkarré

Det här behöver du:

• Färsk fläskkarré 1kg

• Olivolja 1dl

• Honung 1dl

• Vitlök 3st klyftor

• Citron, zest och saft 1st

• Lime, zest och saft 2st

• Salt och peppar

• Plastpåsar 2st

Så här gör du:

Skiva karrén i portionsstorlekar och fördela i de två påsarna

• Ta en skål och häll i olivolja, honung, zest och saft samt den pressade citronen/limen, Salt och peppar, fördela i respektive påse och förslut och låt vila i rumstemperatur ett par timmar

• Tänd grillen och sätt temperaturen på medelvärme

• Grilla köttet ca 3-4 minuter på varje sida och låt sedan köttet vila i ca 10 minuter

Chimichurri

Detta är en kryddstark sås och fungerar lika bra som ”glace” likväl som en kall sås till grillat kött och har sitt ursprung i Sydamerika i länder som Argentina och Uruguay. Hettan balanseras här upp med färska örter, olivolja samt citron. Tillsammans med en god köttbit från grillen i det här fallet marinerad karré samt ett gott glas vin är detta en enkel ”hit” att förbereda.

Det här behöver du:

• Habanero 1st

• Chiliflakes 1tsk

• Persilja 2krk

• Oregano 1krk

• Vitlök 2klyftor

• Citronzest 1st

• Citronsaft 1st

• Olivolja 1dl

• Salt ½ tsk

Så här gör du:

Lägg allt du skivar, hackar och river samt pressar i samma skål

• Dela Habaneron, ta bort kärnorna, skiva den i tunna små skivor i tändsticksformat

• Grovhacka persiljan samt oreganon

• Riv citronzesten

• Pressa citronen

• Riv vitlöken

• Häll i olivoljan

• Häll i chiliflakes, lite i taget

• Salta efter behag

Blanda ihop allt i skålen och använd chiliflakes för att balansera upp hettan och vill du ha en mildare variant tar du bara hälften av Habaneron eller tillför mer syra. Låt dra ett par timmar i rumstemperatur så att alla smaker binder sig med varandra, servera eller använd som glace på grillen.

Salata verde

Det här är helt enkelt grillade grönsaker som du marinerar i citron och olivolja som du sedan lägger på grillen och serverar till köttet

Det här behöver du:

• Fänkål 2st huvuden

• Grön sparris 2st buntar

• Salladslök 1st knippe

• Paprika 3st, röd, grön, gul

• Citronzest 1st

• Citronsaft 1st

• Olivolja ½ dl

• Salt, peppar

Så här gör du:

• Skölj grönsakerna

• Skiva fänkål i fina rätt grova bitar

• Ansa sparris och salladslök

• Dela paprikan och skölj bort fröna och skär ned i stora grillvänliga bitar

• Lägg allt i en ugnsäker form och häll på zest, citron, olivolja samt salta och peppra efter behag, låt vila i ca 30 minuter

• Sätt formen på grillen på medelvärme, tills de är al dente (tuggmotstånd)

En klassiker som kanske är lite finare än brukligt då råvarorna är lite dyrare än normalt för att vara en ordinär husman. Oavsett det så är detta en rätt som många av oss kanske är vana att se i lite olika skepnader, då recepturen tyvärr urholkats över tid. Här kommer min version av denna guda goda skapelse, en klassiker som de flesta av oss kan uppskatta. Finmalet kalvkött, grädde samt tillbehör som potatismos, gröna ärter, rörörda lingon samt skirat smör. Med dessa ingredienser kan ju inte mycket gå fel.

Ursprunget till rätten är dock lite osäkert då det finns flera olika alternativ att välja på men en av historierna är att Markus Wallenberg i mitten av 30 – talet kom till sitt stambord på restaurang Cecils i Stockholm. Han hade precis nyligen kommit hem från en resa på kontinenten där han ätit en underbart god hackad kalvfile’. Han bad den legendariske Köksmästaren Julius Carlsson att försöka göra något liknande och Julius antog utmaningen allt efteråt är således historia.

En annan historia är att Amalia Wallenberg gift med Markus Wallenberg och dotter till 1800 talets stora kokboksförfattare Charles Emil Hagdhal ligger bakom receptet. Det finns nog olika läger i frågan, men oavsett vem som var upphovsman till rätten så är det många tillsammans med mig som bara är glada till att recepturen kom till, så håll till godo…

Det här behöver du för 2 personer:

• Finmalen kalvfärs 400g
• Grädde 2dl
• Rivebröd(mie de pain) 1dl
• Gröna ärter, 1dl
• Lingon 2dl
• Socker 2msk
• Smör 50g
• Salt
• Peppar

Så här gör du:

Sätt på ugnen på 175 – 200 grader

1. Lägg färsen i en bunke, häll i grädde, börja med 1dl, salta och peppra och rör snabbt ihop färsen med en slev eller ännu bättre med handen då känner du lättare när den är färdig. Arbeta inte med färsen för lång tid då fettet då släpper. Ta en matsked och gör en litet stekprov för att se om du behöver mer kryddor eller grädde. Stekprovet ska vara saftigt och den är klar när du försiktigt trycker med fingret på bullen och den släpper ifrån sig vätska i mitten och ger ett litet motstånd.
2. Om du är nöjd med kryddningen så river du nu det färska brödet till ströbröd och formar Wallenbergarna till mindre pannbiffar a ca 100g per st. Låt de färdiggjorda bullarna vila en stund i kylskåpet.
3. Skala potatisen (jag använder ofta bakpotatis eller så stora jag kan hitta då jag tycker att det är så tråkigt att skala potatisen), skär potatisen i mindre bitar och lägg den i en kastrull med lite saltat vatten, låt den koka upp på medelvärme. Låt potatisen koka klart, känn med en sticka (15-18 minuter)
4. Medan potatisen småputtrar tar du en stekpanna och sätter på spisen och tar en matsked olivolja och en klick smör, ha gärna lite högre värme i början då de kalla biffarna kommer kyla ned pannan.
5. Ta ut wallenbergarna från kylen, vänd dem i det färska rivebrödet och lägg dem i den varma stekpannan och låt de få en gyllenbrun färg innan du vänder på dem (ca 3 – 4 minuter). När du har vänt bullarna sätter du in stekpannan i ugnen, lägg gärna en klick smör till i pannan då kan du ösa dem ett par gånger för att göra dem saftigare.
6. Häll av vattnet och låt potatisen få ånga bort en stund utan lock, så att stärkelsen försvinner en aning genom ångan.
7. Ta nu de färska lingonen och rör ned 1msk (15ml) socker och låt den vila en stund innan du smakar av om den behöver lite mer socker eller inte, den kan dock få ha lite syra kvar, det är bara gott.
8. Ös nu bullarna i ugnen med smöret i pannan och de är klara när de släpper ifrån sig vätska när du försiktigt trycker på dem i mitten (ca 10min).
9. Värm upp en kastrull med lite vatten och lägg i ärtorna. Mosa potatisen med en slev och tillsätt lite smör samt salt och peppar utifrån tycke och smak, rör runt.
10. Ta ut Wallenbergarna ur ugnen och de ska nu ha en gyllenbrun färg och undvik nu att trycka på dom mer då vätskan annars lämnar och saftigheten kan försvinna.
11. Montera på tallrik, Wallenbergaren, en redig klick mos, de nu varma ärtorna och de rårörda lingonen. Lägg i en klick smör i stekpannan och skira smöret. Napera smöret över moset och bullen, garnera med en persiljevippa.

Så var det klart och räkna med en 45-60 minuter.

Dryck: En lager eller halvmörkt öl, kanske från något lokalt mikrobryggeri i närheten eller varför inte ett glas Pinot Noir från Nya Zeeland med lite mer rondör (Ata Rangi..?)

Njut…

Jag sitter på rad 5. Gångplats.

Hej.

För några minuter sedan meddelade er pilot i högtalarna att ”personalen strax kommer gå runt och dela ut menyer för vår selektion av förfriskningar samt varma och kalla måltidsalternativ som finns tillgängliga att köpa under resan”. Och mycket riktigt, strax efter det gick en flygvärdinneperson förbi här och delade ut just sådana menyer. Med både varma och kalla måltidsalternativ.

Jag läste den mycket noggrant. Fastnade för lite olika grejer. Hade viss beslutsångest, så som man har när bordet framför en har en högst begränsad uppläggningsyta och det inte finns någon plats under sätet framför en eftersom min fru har tryckt in hela jävla Zaras barnklädesavdelningssortiment där.

Men till slut bestämde jag mig för den här: ”Hot panini”.

”Norwegian hot menu” heter den. Med en ”hot panini”. Det står inte vad det är på den, men av bilden att döma är det ost, kyckling och några seriöst jävla högrankade E-nummer. Jag älskar högrankade E-nummer Norwegian. Jag säger det nu direkt.

Och nu vill jag att vi, innan vi går vidare med det här, reder ut vissa grundläggande principer här:

När jag har bestämt mig för en macka, då är det den mackan som gäller. Jag är mackmonogam. Jag håller inte på och strular runt med andra mackor hit och dit bara för att det dyker upp ett bättre alternativ, jag väljer en och sen håller jag mig till den mackan. Fattar ni det?

Och nu valde jag den här.

Så när flygvärdinnepersonen kommer ut med sin vagn lägger jag mig till med mitt allra bästa uppförande och beställer tre stycken.

”De är slut”, säger hon då.

De är slut, säger hon.

Jag vill veta vad fan hon menar med det Norwegian.

Jag sitter på rad 5. Det är FYRA rader framför mig i det här planet. Inte EN enda av dem beställde en hot panini (jag kollade!) så hur hann de ta SLUT innan flygvärdinnepersonen hann fram till mig?

Va?

Det vill jag faktiskt bra gärna veta. Så jag frågar.

”De är slut”, upprepar flygvärdinnepersonen bara. Med en ton som, om jag får vara helt subjektiv här, inte helt och hållet gav mig intrycket att hon värderar allvaret i den här situationen på ett ordentligt sätt.

”Hur kan de vara slut? Du har ju inte sålt några!” undrar jag.

”Vadå ‘hur’!? De är bara det!” svarar hon. Lite med det där ansiktsuttrycket som om hon precis ertappat mig på flygplanstoaletten provandes damunderbyxor.

Jag vill vid denna tid i återgivandet av dessa händelser be att åter få dra er uppmärksamhet till menyn som just satts i min hand:

Källa: Fredrik Backman

Efter en längre tids frånvaro sker så äntligen det oundvikliga, solen skiner återigen på mina något morgontrötta ögon denna något tidiga juni morgon. Hösten känns än så länge långt borta men snart så infinner den sig oundvikligen.

Solstrålarna dansade girigt runt på mitt ansikte medans de passade på att stjäla några av de strålar som fullkomligt bombarderade mig där jag satt på den lilla trappan och kände hur värmen från solen fullkomligt fyllde mig med energi. Musiken strömmande melodiöst ur den lilla transistorn som min far hade hängandes på en rostig gammal spis på det gamla tabernaklet som gått och väl var från början på 1700 talet.

En del av oss brukar säga att de minns saker och ting genom dofter, men nog var det väl även likadant med musik tänkte jag samtidigt som jag såg ned på mina fötter som borrade sig sig ned i det något nu vildvuxna daggsvalkande gräset, de sträckte på sig och gjorde om rörelsen några gånger medans musiken lättsamt skönjdes i bakgrunden och allt medans solens morgonstrålar dansande runt om på mitt ansikte.

Det pågick på något sätt en liten kamp mellan de låga tonerna från transistorn och de nu allt mer sällan hörda morgonkvitter från fåglarna som mer hörde våren till. Den daggvattniga gräsmattan omslöt mina nakna fotspår som nu börjat stega sig runt tomten för att på något sätt låta sig påminnas om hur stor den faktiskt var och det dröjde inte länge förrän mina fotsulor nästan som i trans togs sig an det nu något förvuxna gräsmatta och som vanligt lät jag mina tankar upptas av att recitera recept inför dagens lunch som denna dag hade inriktningen fisk.

Receptet är enkelt men smaksensationerna många, för de som nu vill och som vågar satsa på en ny anrättning så här på sensommaren. Här kommer en av den kanske godaste av alla sillanrättningar som vi överöses av kring midsommar varje år, i alla fall enligt mitt förmenande och drycken till dessa fiskar är endast mina förslag och vill man kan man enkelt byta ut dessa till alkoholfria alternativ om man nu så önskar, varför inte lite egentillverkad fläderblom, det smakar härligt en solig och varm sommardag.

Innehåll:

• 2 brk Matjessill
• 3 kokta ägg 8 minuters ägg eller om du så önskar, koka efter egen smak men de ska hackas ned efter att de svalnat och tjänar kanske på att inte vara rinniga utan mer likt en deckare från Raymond Chandler, tämligen hårdkokta
• 6st kokta potatisar
• 1 knippe Gräslök
• 2st rödlökar, finhackas
• 200g smör

Dryck: Mitt val denna soliga dag blir en Pilsner eller 2 alt alkoholfritt alternativ då det idag finns fina alternativ att finna på SB, OP Anderson alt ett alkoholfritt alternativ som exempelvis egen händigt gjord fläderbloms lemonad.

Gör så här:

• Skär ner Matjessillen, potatisen, löken och gräslöken i den storlek som du föredrar, fin eller grovhacka äggen allt efter smak.
• Blanda alla ingredienser och smält nu smöret tills den får en lätt brynt och ljuvlig karaktär som nu tillsammans med mandeltonerna nu doftar ljuvligt.
• Napera det brynta smöret över sillblandningen och avnjut rätten tillsammans med en pilsner och som jag i det här fallet, med en liten OP Anderson alt med ett alkoholfritt dito som du tycker om då det är sillen som har huvudrollen i denna rätt och inget annat.
• Potatisen serverades på sidan denna gång, men skulle du kanske föredra mindre disk så skivar du enkelt ned den i fina femkronors bitar och varvar dem med ingredienserna ovan.

Skickar även med ett enkelt recept på hur ni gör er egen fläderbloms lemonad. Då jag använt mig av olika recepturer genom åren så har jag denna gång lånat recepturen från Mittkök.

Innehåll:

• 30 klasar fläderblom
• 3 citroner
• 2kg strösocker
• 50g citronsyra
• 1,5 liter vatten

Gör så här för att få 2 liter färdig lemonad.

• Lägg blommor, tvättade och skivade citroner, socker och citronsyra i en stor bunke. Häll över kokande vatten. Täck med lock eller plast och låt stå kallt i 2-3 dagar
• Sila saften och häll upp på flaskor. Frys in om den ska sparas längre än 4-5 dagar. Bara att späda med lite kallt vatten, mycket is – och varför inte några fina myntablad?
• Ett tips är att frysa in flädersaften i plastflaskor så slipper du konserveringsmedel och onödigt mycket socker.

Källa:Mitt kök/Expressen

Smaklig spis

Husmanskosten, var tog den vägen?

Först så får vi fastslå att den ännu inte är utdöd men den har de senaste årtiondena varit på kraftig tillbakagång. Sedan så undrar säkert många vad husmanskost är för någonting idag, jag ber att få återkomma till det, då svaret kanske förundrar en del av oss.

Men vad är då klassisk husmanskost om man ställer frågan lite rakare, ja slår vi på ordet i ett lexikon eller på Google är svaret, enkel, okonstlad, genuin, gammaldags och traditionell mat utan krusiduller. Denna mat, som ofta hade med lite fetare ingredienser fick sin renässans på 60 talet bland annat genom den fantastiska kocken och nestorn Tore Wretman. Idag får vi nog anse Wretman vara den mest enskilda och kanske viktigaste katalysatorn för att Svensk matlagning rönt och fortfarande når stora internationella framgångar oavsett om det handlar om matlagnings OS eller Bocuse D’or.

Tore Wretman la grunden och banade vägen som den moderna matlagningens fader tillsammans med andra erkänt stora och kunniga kockar som bl.a Werner Vögeli som under många år verkade som ansvarig på Operakällaren och som Hovtraktör, men som också kom att betyda mycket för renässansen inom svensk kokkonst. Det finns givetvis ett radband med fantastiska matlagare i nedstigande led från Tore Wretman och framåt och utan dessa framgångsrika kockar hade vi aldrig nåt den internationellt erkänt höga nivå som vi idag åtnjuter med totalt 26 restauranger runt om i landet som är listade i Guide Michelin med sammanlagt 32 stjärnor.

I Wretmans ”Nouvelle husman” skar man gärna ned på användandet av fett i maten, vilket var mer vanligt att ha i redigt av för ett sekel sedan. På den tiden var det mycket vanligare med kroppsarbete i större utsträckning än vad det är idag i vårt mer stillasittande moderna samhälle. Detta i sig föranledde användandet av nya former av råvaror, vilket kom att ändra tillagningsmetoderna för alltid och på så sätt ta vara på råvarornas näringsämnen och smak.

Den internationellt mest kända Svenska rätten är kanske köttbullen, men som faktiskt inte är Svensk i ursprunglig mening. Den härleds utifrån den Svenska kungen XII när han 1709 retirerade in över det Osmanska rikets gränser efter nederlaget i Poltava, som benämns som det kanske mest kända slaget i det Stora Nordiska Kriget. Detta mynnande i sin tur ut i att de belägrade Bender i nuvarande Moldavien och som byte från denna tid i Bender kom köttbullen till Sverige och allt annat får väll anses vara historia idag.

I dagens Sverige får man nästan gå på finkrog om man vill ha genuina smaker och lite historia till bords. Den Gyldene Freden har från år 1722 serverat Svensk husmanskost och enligt de själva har själva namnet sitt ursprung från freden 1721 i Nystad. Oavsett det så är denna klassiska krog ett säkert historiskt kort om man önskar äta husmanskost, vilket vi även kunde göra på Eriks Gondolen ett par stenkast därifrån vilken numera drivs av dottern Anna Lallerstedt. Men smakar det så kostar det tycks parollen vara då det är dyrt att äta på dessa två numera klassiska vattenhål och finkrogar.

Vill man inte öppna plånboken fullt så mycket så måste jag nämna restaurang Pelikan som serverar husmanskost i en klassisk gammal ölhall från omkring 30-talet. Där kan man få allt från sillbullar till min favorit på deras meny, fläsk med löksås, en klassiker i husmanskostens Sverige och till en i regel lägre kostnad från vad det normalt sätt kostar på en av de finare krogarna, om de ens serverar denna form av ursprunglig matlagning.

Uppskattar man kanske Benders köttbullar så beger man sig till den klassiska Kvarnen vid Björns trädgård några hundra meter norrut från Pelikan på Blekingegatan. Oavsett om man följer plånboken eller väljer att gå på Den Gyldene Freden så är ett besök på dessa restauranger ett måste när man besöker Stockholm och jag kan lova dig att du förmodligen kommer att vallfärda dit vid ditt nästa besök till Stockholm.

Just den ursprungliga Svenska maten eller som vi säger husmanskost är dessvärre på väg att att försvinna ut till förmån för maträtter som dagens barnfamiljer börjat se som husmanskost. Dessa rätter är för att nämna några exempel numera pasta i olika format samt hamburgare och pizza och du kanske höjer på ögonbrynen och säger – men det är ju snabbmat, och dessvärre så är det så att idag kontra för 50 år sedan så använder vi mindre än hälften av den befintliga tiden idag till att verkligen laga mat.

Detta beror på många faktorer som ändrats genom årtiondena men framför allt så är en bidragande orsak till det hela att både mannen och kvinnan förvärvsarbetar idag något som var mindre vanligt förr då det oftast var kvinnan som var hemma och tog hand om vardagsbestyren. Idag har de flesta även ett tyngre ekonomiskt ansvar att bära då många av oss har lån på hus och hem att amortera på, så vem har idag tid att laga mat tycks många resonera. Till följd av detta så har snabbmaten ökat i omfattning något som är olyckligt då våra barn riskerar att få i sig sämre näringsinnehåll än vad som egentligen får anses vara nyttigt.

Samtidigt så är det rätt ironiskt att det varje år investeras miljarder kronor i att bygga om köken i våra hus och bostadsrätter där blänkande kök blivit något av en statussymbol för många, men att laga mat från grunden gör numera färre än tidigare. Sett utifrån mitt perspektiv tycker jag att det ändå är rätt anmärkningsvärt att Sverige av idag med kändiskockar som syns överallt omkring oss, i alltifrån tv program till tävlingar om vem som kan hacka den där löken snabbast, där kändiskockarna i sig kan ha hela serier av porslin och köksutrustning till försäljning uppbackade av mediokra viner på Systembolaget, inte spenderar mer tid själva i sina kök än den tid som vi lägger ned på att titta på struntet.

I ett så kockintensivt land så måste det väl ändå finnas tid att använda den dyra Globalkniven du investerade i från den fina butiken på hörnet. Nu hänger den vackra kniven mest på den rostfria magnetlisten där i köket och samlar damm för att ingen i familjen. vare sig kan, vill eller anser sig ha tid till att laga maten.

Nej, någonstans är det ett pågående generalfel som hindrar många från att stanna upp för att hinna planera veckomatsedlar, köpa ingredienser samt ta den tiden det tar att laga till maten, till att njuta tillsammans och höra sig för med barnen vad de fick i skolan och faktiskt bena ut vad det var som var äckligt om nu något var det.

Jag tror att vi måste lära våra barn om mat generellt och då behöver givetvis inte allt utgå från husmanskost men vi som föräldrar har faktiskt det största ansvaret för att ”utbilda” våra små till att förstå och lära sig om vår matkultur innan den är helt borta, att de sen kanske inte tycker om den är en helt annan historia.

Keep on cooking!

So what do we need?

Pastry

• Flour 800-900g
• Butter 300g
• Sugar 1dl (powdered sugar goes awell)
• Vanilla sugar 1 table spoon
• Eggs 2pc
• Water 1 table spoon

So, how do we make it?

• Mix the flour with cold butter and sugar and use your hands so you get to know the dough, add the eggs and a little bit of water, 1 table spoon is enough. The dough should be semi sweet in my opinion but you decide yourself, and taste it a few times during the mixing so you can add some sugar if you prefer.
• Do not work with the dough for too long, handle it with care, take a little of plastic film and cover the now finished dough and let it rest for 20 to 30 minutes in the fridge
• When the dough has rested for a while, remove it from the refrigerator and take out a mold with high edges.
• Dress the mold with the dough and ensure that you cover it up to the edges, make small holes in the dough with a fork. Save a little bit of the dough for later so that you can make a pattern on the top of the cake. Take 2 spoons with sugar and allow the sugar to fill up the holes and let it rest in the refrigerator for 10 minutes.
• Pre – heat the oven to 175 degrees and pre bake it for a about 10 – 12 minutes (sugar causes the dough to go crunchy)

Content:

• Apples:  4pc (use apples with a little bit of acidity)
• Pear: normal size 4pc
• Apple sauce: 1dl
• Raisins: 2dl
• Sugar granulated: 1dl
• Almonds granulated: 1/2dl
• Syrup: 1dl
• Butter: 25g
• Cinnamon: 2 table spoon
• Cardamom : 1 table spoon

Do it like this:

1. Take out a saucepan or if you have a cast iron pot. Put the sauce pan at medium heat at the stove (level 4 of 6) and add a knob of butter.
2. Peel and cut the apples and pears into fairly large pieces, add them to the pan along with raisins, apple sauce, syrup, and half of the granulated sugar, almonds, cinnamon and cardamom.
3. Let everything simmer until you have a little bite left (al dente) in the fruit. Use cinnamon and cardamom so you get a perfect balance of taste. When you are satisfied with the taste and texture, pour over the apple and pear compote in a bowl and wait a while until it has cooled down.
4. Fill the pastry mold with the compote and roll out the remaining portion of the dough.
5. Make 2 inches long and 2 inches wide stripes and make a grid on top of the pie.
6. Brush the surface with a whisked egg and let the remaining amount of almonds and cinnamon as well as cardamom on top of the pastry.
7. Add small dabs of butter over the pie before you put it into the oven at 175 degrees. The pie is done when it has got a lovely golden brown color and it takes about 20 – 30 minutes, but please check it out when half the time has gone if you uncertain about your stove.
8. Let it cool down for a while and serve it with custard, ice cream or with a spoon mascarpone crème, and serve it with a glass of sweat wine like Setubal from the producer Jose Maria de Fonseca.

Keep on cooking

Finally the last wineyard was in sight, Bodega Gran Duque D Alba, Williams & Humbert, Ltd.
Well, with the hand on my heart I confessed to my self that it was a relief because of my actually rather poor knowledge in the field. But after a week visiting several places and tried hundreds of Sherry’s I noticed that actually something was happening in the field of knowledge, Sherry was on my brain and how in hell did that happened.

There were Fino Rama, Oloroso,  Amontillado, Palo Cortado, PX and many more and they differed in small portions from Bodega till Bodega

When entering a huge gotic construction appered trough the door when the light stod up in front of the darkness, and the size was impressive to say at least, there were casks everywhere,  differing in size but in general with upp to 585 liter, 4 in hight and 100 of the casks in neath rows after each other. The roof inside of the building was created like a Gotic church in comparison, with tiny holes in the rouf so the rain water could take the easy way down towards the casks and the floor witch was covered in yellow sand to keep the humidity in this vast room, which colour in the shape of sand was stuck on all our clothes emediatly no matter what you did or tryed to do to keep them clean.

The ”catedral” contained over 50 000 thousands of these casks and it really felt like you were inside a factory, quite opposite the other Bodegas we just visited. There were horse shows aswell as bulls dito and from the restaurant thre were someone singing Caruso and it almost felt like something between Disneyland meets Dollywood, and I could see that I wasn’t the only one in the group that’s wondered, were the hell are we. There were courses in how to blend your own drink and the female winemaker tried her best to give the crowds a good lesson during the tasting, easier said than done because, a lack of microphone for more than half the tasting, which was quite annoying really.

This is probably one of the most popular salads in the world, and it’s very easy to prepare as well as it can be made in different styles from time to time. The most common version, however, with chicken and bacon has its origin in the 1920’s. According to various sources it was created in Tijuana, Mexico, by the Italian-American restaurateur Caesar Cardini. According to the legend, he created the salad right on America’s national day July 4, 1924.

As common as burgers are on menus around the world, Caesar salad has a shared first place in most hotel bars whether it’s in NYC, Tokyo, London, Milan or in Stockholm. This well composed salad is sometimes served with shrimps instead of the original model and it works quit good whatever protein source you may use.

Below you will find the recipe of a classic Caesar, so have fun and good luck, lets cook.

This is what you need for 4 portions:

• Romaine lettuce 2pc
• Chicken fillet medium 3pc
• Bacon 140g
• Croutons
• Parmesan

Caesar Dressing:

• Olive oil or another dissent one
• Egg yolks 3pc
• Anchovies mashed 2pc
• 1 teaspoon vinegar (taste)
• 2 spoons of mustard (taste)
• Garlic cloves 2 pc
• Salt, pepper
• Water (if the mayonnaise is too thick)

To make your own mayonnaise:

1. Mix the egg yolks and mustard in a bowl, add vinegar to taste (Caesar dressing, add anchovies)
2. Use a balloon whisk and whisk the ingredients together
3. Carefully pour the oil in a small beam, gently at first and then increase the speed
4. Taste and add salt, pepper, mustard or vinegar to taste
5. If the mayo becomes too thick and heavy, you can thin it out a bit with a spoon of water
6. Now take the garlic and grate it on a grater or use your kitchen knive and mashed it down of your liking and mix down the garlic in the mayonnaise, do not take it all at once, it may be to strong, it’s all up to you

How to do it:

1. Put on the stove over medium heat and oven on 170 degrees
2. Salt / pepper chicken fillets, put the chicken fillets in the hot frying pan
3. Fry the fillets about 2-3 minutes on one side, then turn the fillets in the pan and put the pan in the oven for about 5-6 minutes.
4. Remove the pan from the oven and let the chicken cool down on a cutting board
5. Take away the outer shells of roman lettuce if the salad isn’t super fresh, rinse well
6. Cut the lettuce in about 2-3cm wide, place in a bowl
7. Now take out the bacon, cut it into strips about 2cm, put the bacon in a frying pan that is already over medium heat, crispy roast
8. Take 2 peaces of plain bread and cut them into dice sizes and put them in the frying pan. Add a knob of butter and let them get just the right colour roasted before they are ready
9. Now, carve the chicken fillets into smaller pieces

To assemble it:

1. Mix the salad with the Caesar dressing to bind it together
2. Add up nicely on a plate as a small ”mountain”
3. Add a little bit of the cut chicken on top of the salad
4. Sprinkle with bacon and croutons

Finish it by tearing some of the Parmesan over the Caesar salad or bring a cheese slicer and cut some thin slices and put them casually over the chicken.

Drinks

When it comes to drinks and if its been a warm day outside i wourld have preferred something chilled and carbonated, like a bottle of plain water or a lager of some kind. I would also been pleased with a slightly oaked Chardonnay or a glass of Pinot Noir (because it could easily be served a little bit more chilled than other reds) or some other drink of your choice.

Enjoy your lunch / dinner

Keep on cooking!

 

 

En appassimento från Salento som lovar mycket, druvan Primitivo dukar upp sin bästa attityd i denna appassimento från producenten Eonitalia, en skicklig producent som gått från att producera enklare bordsviner till IGT de senaste årtiondena, det blir bra, väldigt bra till och med och riktigt övertygande, kvaliteten finns där, en härligt mustig kropp som man kan förvänta sig från en appassimento av den här klassen, härligt fruktig med tydliga mörka bär, vaniljtoner som ackompanjeras väl med inslag av viss örtighet och toner av kanel, vilket bär upp detta vin till en härlig balans vilket ger fullt utslag när nyanser av chokladen stillsamt kliver fram. En producent som återigen kan överaska, värd att hålla ögonen på i förlängningen, 14,5 volymprocent vilket ligger i det högre spannet men som vinet balanserar väl. Äta till: Pasta, grädde, vilt som i gris eller kanin, peppar, timjan, salvia Drickbart: Nu, men går utmärkt att hålla på några år till. Pris: 139kr prisvärt. Importör: www.vinoteket.se